http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/article280975.ab

I den här artikeln, publicerad av en av de värsta vänstertidningarna i landet, har hon fått hela begreppet psykisk sjukdom om bakfoten.

Att säga att folk med BDD (Som är förkortning för Body Dysmorphic Disorder, vilket visar hennes bristande källsökning) är sjukligt upptagna med sitt yttre är att sparka in en öppen dörr.

Det hon missar dock är att det faktiskt är en sjukdom (varför skulle det annars kallas sjukligt upptagen med sitt yttre? haha), när hon säger att det endast är rop efter uppmärksamhet. Hon har konsekvent förlöjligat folk som lider och sedan sagt att det endast är tonårstjejer som söker finansiering till plastikoperationer – från sina föräldrar – som beter sig på detta sett.

Hon har uppenbarligen inte sökt fakta om vad det faktiskt är och vad det innebär att ha BDD.

Jag har haft BDD. Jag är, blir jag ganska övertygad om när jag ser på mig själv, kille och jag kan berätta lite om hur jag upplevde sjukdomen.

Den kom smygande hösten 2004, efter flera år av missnöje angående min egen kropp.

Att konstant se ett monster i spegeln när man tittar efter, att alltid hitta en liten detalj som till slut tar överhanden.

Jag är i min person obsessiv och väldigt fixerad vid detaljer. Det har jag alltid varit, och det är kanske därför som jag ådrog mig denna besatthet av hur käklinje, kindben, näsa osv. egentligen såg ut.

I samband med att jag fick BDD fick jag även anorexi (en sjukdom som man inte kan få som kille, enligt många) och blev lika smal som fångarna var på Bergen-Belsen.

Mina föräldrar ordnade dock inte plastikoperationer åt mig, tack och lov, utan de skickade mig till en psykoterapeut istället.

Det är bättre och det är vad alla föräldrar borde göra med sina sjuka döttrar/söner som är i risk att gå in för mycket för sitt utseende.

Somliga dagar kunde jag inte ens gå utomhus för att jag ansåg mig själv så vämjelig att jag borde tas bakom vedboden och skjutas.

Men det var när jag fick insikt om att jag hade denna sjukdom som jag kunde börja behandla mina fixa idéer med att tänka rationellt.

Och se, när jag upptäckte att min näsa upplevdes olika i spegeln från dag till dag, så kunde jag snabbt inse vilket skevt perspektiv jag hade på mig själv. Hur kan jag vara så monstruöst ful om jag inte ens ser något som finns i spegeln?

Men det är ju typiskt att aftonbladet publicerar så trångsynta artiklar, för visst är man trångsynt om man är vänster. Det är ett faktum.

Varför skulle de annars springa runt och försöka värva väldigt fulla ungdomar i Tanto den femte juni?

De verkar ha kommit till den insikt (som jag delar) att man inte blir vänstersympatisör om man inte är onykter eller ointelligent.

Eloge till dem dock för att de inte hymlar med sin agenda, att söka upp människor när de är som onyktrast (och som yngst) för att försöka värva dem och få dem att skriva på listor som de inte ens läser igenom (jag såg detta med egna ögon).

Ytterligare en gång visar vänstern vilket gift de försöker genomsyra det svenska samhället med.

Nej, nu får det vara nog av svada denna gång.

Jag ska själv nu till en park och dricka mig full och hitta något nytt att störa mig på. det har varit ALLDELES för dåligt med uppdateringar i denna blogg. Skärpning!

Här kommer en väldigt bra vetenskaplig artikel angående varför man ska ifrågasätta klimathysteriker som fortfarande pumpar in pengar i datormodeller istället för att titta på mätdata.

Det är viktigt att man behandlar all information istället för bara bitvis av gammal info som man sedan perverterar genom matematiska modeller, som efter en tid blir mer och mer felaktig, eftersom man inte har all data och inte riktigt ställer sig frågan om hur känsligt vårt klimatsystem är.

Alla som debatterar i klimatpolitik borde läsa nyare rapporter som är baserade mer på data än på modeller.

Hur som helst skulle detta inlägg inte handla om klimatet, utan jag skulle faktiskt lägga in en av de roligare elvisserierna hittills:

Den skrattade jag länge åt eftersom det är just sådär jag kan låta ibland när jag kommer in på ett spår som närmast kan liknas vid Peter Griffins ”What grinds my gears” (från Family Guy). Men jag vill poängtera att sossar profiterar på många av facken, vilket gör det väldigt nedrigt att gå med i somliga fack, eftersom en del av pengarna då går rakt till socialdemokraterna.

Så, oavsett hur man röstar; är man med i LO stödjer man socialdemokraterna.

Är det rättvist?

Är facket bara till för sossar, eller får andra också vara med?

När får vi se att facken ska vara oberoende av politiken och endast ägna sig åt det de ska göra, nämligen att medla mellan arbetsgivare och arbetstagare?

Undrar hur många hundratusen man skulle få för besväret?

När vi ändå är inne på ämnet konst, kan jag meddela att det finns en människa som får statlig inkomstgaranti för att spela schack…

Här har ni listan på vilka personer som får ”konstnärslön” av staten, samt vilka inriktningar de har:

http://www.konstnarsnamnden.se/default.aspx?id=11891

Så nu kommer här en redogörelse för vad jag grundar mina starka ordalag på:

Det kändes som att det var dags, eftersom jag nu har blivit riktigt mörkrädd.

(Pappa, pappa: Jag är rääääädd! som Näzzlan skulle ha sagt)

Jag läste idag expressen, i brist på bättre tidningar, för att pejla in lite vad folk på den politiska scenen har företagit sig och blir helt mörkrädd av de rödgrönas budget.

Nu har marginalskatterna åter kommit till Sverige, i och med att man vill beskatta folk hårt när de når en lön av 40’000 kronor.

Hur hårt frågar man sig då…

Jo, för varje hundralapp över 40000 man tjänar kommer 59 kronor att gå iväg till skatt.

Det ska alltså inte löna sig att arbeta övertid, eller bli s.k. mellanchef (som är de som gör Sverige konkurrenskraftigt, enligt ekonomer). Och dessutom kommer trixandet med skatteberäkning och svartjobb att öka. (Detta kommer att drabba snickare, läkare, jurister, ekonomer, och andra akademiska, eller allmänt ”välbetalda” yrken.)

Lägg därtill högre bensinpris och KILOMETERSKATT på långtradare.

Det ska alltså inte löna sig att bo på landsbygden där man är beroende av bil för att täcka enorma avstånd (med storstadsbornas relativitet) och så kommer samma landsbygdsbor inte kunna bedriva handel.

Något som de rödgröna har missat är ju att järnvägen inte är utbyggd överallt.

Och vad händer med alla de långtradarna som åker genom Sverige från och till andra länder?

Ska de nu helt plötsligt behöva ta omvägar för att inte gå med förlust?

Om det var effektivt och möjligt är jag helt säker på att den största delen av allt gods som fraktas genom Sverige faktiskt skulle gå på räls, eftersom det faktiskt är enklare och relativt billigare än långtradartrafik.

Visserligen vill nu de rödgröna lägga pengar på en höghastighetsjärnväg mellan några orter, såsom Borås-Göteborg.

Att anlägga en järnväg från Göteborg till Borås är faktiskt ganska sunt, i och med alla yrken som finns där, t.ex. i fabriker,

men varför börja med att bygga en höghastighetsjärnväg av europeiska proportioner just där när det istället borde funderas på hur vi ska utveckla stambanorna.

Är det inte bättre att prioritera resandet mellan rikets alla hörn först, när det gäller större järnvägar och högre hastighet?

Och så sedan bidragen… Bidragen kommer att höjas rejält för de pengarna som folk tjänar (se ovan), vilket faktiskt betyder att det inte ska löna sig att arbeta, men definitivt löna sig att gå på bidrag?

Nej, Mats Odell hade definitivt rätt när han kallade detta tobleronepolitik.

Alla vet vi hur Mona Sahlin älskar sin Toblerone…

(Och för er som tycker att det är hårda ord från högerns sida har inte hört om när Kerstin Zander jämförde Reinfeldts politik med kvinnomisshandel, eller att Östros öppet ljuger och säger att Maud Olofsson vill höja bensinskatterna, utan att hon någonsin har sagt det, eller ens haft det på tavlan.)

Nu kan säkert detta tyckas inskränkt och som rent gnäll, men jag bryr mig inte. Det är ju därför jag skaffade mig en blogg: För att skriva av mig.