För att starta raljeringen och svadan börjar jag med en kolumn vars skribent borde tvångsskolas.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/article280975.ab
I den här artikeln, publicerad av en av de värsta vänstertidningarna i landet, har hon fått hela begreppet psykisk sjukdom om bakfoten.
Att säga att folk med BDD (Som är förkortning för Body Dysmorphic Disorder, vilket visar hennes bristande källsökning) är sjukligt upptagna med sitt yttre är att sparka in en öppen dörr.
Det hon missar dock är att det faktiskt är en sjukdom (varför skulle det annars kallas sjukligt upptagen med sitt yttre? haha), när hon säger att det endast är rop efter uppmärksamhet. Hon har konsekvent förlöjligat folk som lider och sedan sagt att det endast är tonårstjejer som söker finansiering till plastikoperationer – från sina föräldrar – som beter sig på detta sett.
Hon har uppenbarligen inte sökt fakta om vad det faktiskt är och vad det innebär att ha BDD.
Jag har haft BDD. Jag är, blir jag ganska övertygad om när jag ser på mig själv, kille och jag kan berätta lite om hur jag upplevde sjukdomen.
Den kom smygande hösten 2004, efter flera år av missnöje angående min egen kropp.
Att konstant se ett monster i spegeln när man tittar efter, att alltid hitta en liten detalj som till slut tar överhanden.
Jag är i min person obsessiv och väldigt fixerad vid detaljer. Det har jag alltid varit, och det är kanske därför som jag ådrog mig denna besatthet av hur käklinje, kindben, näsa osv. egentligen såg ut.
I samband med att jag fick BDD fick jag även anorexi (en sjukdom som man inte kan få som kille, enligt många) och blev lika smal som fångarna var på Bergen-Belsen.
Mina föräldrar ordnade dock inte plastikoperationer åt mig, tack och lov, utan de skickade mig till en psykoterapeut istället.
Det är bättre och det är vad alla föräldrar borde göra med sina sjuka döttrar/söner som är i risk att gå in för mycket för sitt utseende.
Somliga dagar kunde jag inte ens gå utomhus för att jag ansåg mig själv så vämjelig att jag borde tas bakom vedboden och skjutas.
Men det var när jag fick insikt om att jag hade denna sjukdom som jag kunde börja behandla mina fixa idéer med att tänka rationellt.
Och se, när jag upptäckte att min näsa upplevdes olika i spegeln från dag till dag, så kunde jag snabbt inse vilket skevt perspektiv jag hade på mig själv. Hur kan jag vara så monstruöst ful om jag inte ens ser något som finns i spegeln?
Men det är ju typiskt att aftonbladet publicerar så trångsynta artiklar, för visst är man trångsynt om man är vänster. Det är ett faktum.
Varför skulle de annars springa runt och försöka värva väldigt fulla ungdomar i Tanto den femte juni?
De verkar ha kommit till den insikt (som jag delar) att man inte blir vänstersympatisör om man inte är onykter eller ointelligent.
Eloge till dem dock för att de inte hymlar med sin agenda, att söka upp människor när de är som onyktrast (och som yngst) för att försöka värva dem och få dem att skriva på listor som de inte ens läser igenom (jag såg detta med egna ögon).
Ytterligare en gång visar vänstern vilket gift de försöker genomsyra det svenska samhället med.
Nej, nu får det vara nog av svada denna gång.
Jag ska själv nu till en park och dricka mig full och hitta något nytt att störa mig på. det har varit ALLDELES för dåligt med uppdateringar i denna blogg. Skärpning!
